Meditation för äldre

Går det att lära sig på gamla dagar, undrade jag och kände mig åter osäker idag då jag skulle ha tyst samling här på Berga. Fungerar ljudanläggningen? Kommer alla att höra mig? Vilka kommer att komma? Och sedan när vi väl satt där och blundade undrade jag hur de hade det. All min oro som blossade upp. Men det skulle visa sig att min oro var förgäves och kanske arrogant av mig att tro att äldre inte skulle kunna lära sig. Meditation är ju så naturligt bara man kommer på det!

 Jag började med att berätta lite om vad det innebär att vara medvetet närvarande till skillnad från att oavbrutet ha uppmärksamheten riktad mot det förgångna eller framtiden.

Jag uppmuntrade alla att känna sina fötter mot underlaget, att förnimma sina ben, sitt säte i stolen och att bli medveten om andningen.

Jag sade "lägg märke till hur hela kroppen expanderar med inandningen och hur den drar ihop sig på utandningen".  Sedan berättade jag att jag ska spela ett stycke klassisk musik (Corelli: Concerto Grosso #8 - Pastorale), och när musiken tystnar låter vi tystnaden vara. Vi vilar i tystnaden och bara märker att vi andas under ca 10 - 15 minuter. Jag kommer ibland med lite påminnelser om att lägga märke till andningen och att slappna av. Efter tystnaden sätter jag på musik igen som avslutning på vår meditation.

När jag frågade runt efteråt verkade alla nöjda och glada över att ha varit i tystnad tillsammans. Min kollega som var med sade att det var jätteskönt och att de flesta verkade nöjda.

Det var svårt för mig att läsa av.

Jag fick nyvunnen tillförsikt att det är meningsfullt att sitta i tystnad tillsammans och att rama in det med klassisk musik och påminnelser om andningen och närvaro.

Så jag fortsätter nästa vecka....