Igår blev jag så rörd. Då jag talade under meditationsstunden om hur konstigt det är att vi tycks uppleva en slags gemenskap i tystnaden. Jag frågade rakt ut vad de trodde, jag sade; " varför upplever vi gemenskap i tystnaden?" Och då sade en man som bor på en demensvåning så här; "Jo, det är en gemenskap som gör att man känner sig mindre ensam.."
Det fann jag oerhört vackert....
Diktaren Rumi säger:
Var inte rädd för att
öppna ditt hjärta!
När det skälver har du
något att säga
Oroa dej inte för
sångerna
Och om instrumenten
går sönder gör det ingenting
Vi faller ner till den
plats
där allting är musik
Sången är sjöskum
Dess rörelser kommer
från en pärla
någonstans på havets
botten
Längtande poem flyter
upp som drivved längs stranden
De kommer ur en
långsam och kraftfull rot vi inte kan se
Stoppa orden nu
Öppna fönstret till
ditt bröst
(Fritt efter Rumi)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar